Puh

Bloggen halkar efter lite men den är ju till för min egen skull och just nu förväntar jag mig inte att någon läser den så det gör ju inget.

Hum, det går sådär med PT-grejen, eller hon är jättebra men jag råkar ut för hinder hela tiden. Först magkatarren, sedan brutal mensvärk, och nu är en förkylning på g, jag hostar redan mycket. Jag är lite ledsen och trött på det men det är ju inget man kan göra något åt så det är bara att kämpa. Det har ju hänt saker med kroppen så jag är fortfarande nöjd. Snart har 6 cm försvunnit från midjan, av ganska lite ansträngning ändå. Jag börjar komma underfund med hur jag ska äta som bäst och även om jag fortfarande fikar ibland och det har slunkit ner några godisbitar så är det fortfarande en mycket bra förbättring, och det ska bli bättre allt eftersom. Jag ska ta en sak i taget för jag vill att detta ska bli en livsstilsförändring och sådant måste få ta tid på sig. Jag vill ha balans och kunna ta en fika med vänner ibland samtidigt som jag vill ha en stadig viktnedgång (eller måttnedgång snarare). Det går bra än så länge men nu känner jag att det är dags att dra ner på något mer. Jag måste bara lura hjärnan att jag inte tar bort något som jag kommer sakna för då kommer jag vilja ha det ännu mer. Min hjärna är smått misshandlad av sockerberoendet men så länge jag inte tänker på eller saknar något går det jättebra. Jag vill också att träningen ska bli vardaglig och inte ett tillfälligt måste men det jobbar jag på fint måste jag säga, det är bara ett par dagar som jag har hoppat över träningen om man bortser från första veckan med magkatarren.

Nu ska jag montera ihop en bokhylla, laga mat och plugga lite. Haj.