Tankar

Jag vet inte om jag har greppat vilken panik jag egentligen har. 1 år o 3 månader liksom. Jag har ju kämpat i så många år.. Hur ska jag fixa det här? Kommer jag hinna? Kommer jag känna mig fet och fläskig i min brudklänning? Hur ska jag ens göra? Ändå känner jag mig lugn på något vis, jag kanske är så stressad att jag inte kan känna det. Eller? Jag börjar känna mig något mindre, byxorna känns lösare och jag tycker mig se en mer markerad midja. Pojkvännen håller med men.. han skulle aldrig säga något han tror att jag skulle bli ledsen av så vet inte riktigt om han säger så för att vara snäll. Har inte vågat väga mig sedan någon vecka innan Thailand. Funderar på att väga mig imorgon, vill veta men skulle bli ledsen om jag gått upp.

Målet till början av sommaren är att öva upp joggingförmågan ordentligt. Har joggat både igår o idag, igår kanske en kvart o idag en halvtimme. Dock joggar jag så långsamt att jag blir ompromenerad av hurtiga pensionärer. Men man måste ju börja någonstans,  tänkte som så att ju fler gånger jag joggar desto snabbare kommer det gå så det får komma med tiden. Första målet är att bara hålla igång med det och att försöka hålla minst en halvtimme. Andra målet blir att öka farten successivt.  Får se om jag joggar imorgon eller om det blir en promenad.  Ska på gympa på kvällen så kommer höja pulsen då iaf. Tisdag tänkte jag köra A till jobbet och ta en sväng på berget innan jobbet, då kommer jag hinna hem o ta en snabbdusch o byta om innan jag börjar iaf. Onsdag får jag se om det blir promenad eller jogg o torsdag blir det dubbelpass så fredag blir bara promenad.  Får antagligen besök till helgen men hoppas kunna ta iaf en joggingtur då.

Hade tänkt vara nykter typ hela året men det kommer bli några drinkar nästa helg, lite påskfireri. Ska försöka sippa på dom länge så att det inte blir många.

Är fortfarande trött från resan, undrar hur länge det ska hålla i sig? Orkar inte vara död på eftermiddagarna hur länge som helst.

Nu ska vi grilla med svåger o svägerska,  kul kul!