I teorin är det så enkelt att bli smal, undvik sockret och rör dig lite mer.. i wish! Det är så svååårt att låta bli sockret att jag bara vill skita i det, ge upp och bli fet! Men det tänker jag inte göra, jag är ju inte lycklig såhär. Jag trivs med mitt liv (ett bättre jobb hade inte skadat), jag älskar min man, min familj, mina vänner och jag har en jättefin lägenhet. Men jag vill inte se ut och känna mig såhär, och det enda sättet att ändra på det är att låta bli sockret. Varför kan jag då inte låta bli det? Varför längtar jag varje dag efter att få äta något sött? Har jag verkligen ett sådant starkt beroende eller är jag svag som inte har självkontroll nog att hålla mig ifrån det? Jag märker att jag är en tröstätare, jag vill "unna" mig något gott när det har vart en jobbig dag eller när jag mår dåligt, jag vill också gå och småäta när jag är uttråkad "för att ha något att göra". Jag vet ju om det här, ändå är det så svårt att sluta! Ibland önskar jag, fåfängt, att jag var en av dom som kunde äta vad de vill och ändå inte gå upp i vikt. Men jag vet ju att de mår precis lika dåligt av det som jag gör, bara att det syns på mig, och det är ju faktiskt en fördel. Jag får massor av tidiga tecken på att det är dags att göra något åt det medan de har större risk att dö av en plötslig hjärtattack. Iallafall så har jag fortfarande hoppet uppe och jag SKA bli av med mitt sockeeberoende precis som att jag SKA göra min kropp hälsosam och det spelar ingen roll hur lång tid det tar för i slutändan är det jag som kommer vinna!
/Fru Räv
fredag 14 september 2012
Svååårt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar